”Den verkliga faran är när gruppen vänder sig mot den jobbiga kollegan”
När någon beter sig illa eller väcker irritation på jobbet är det lätt att se just den personen som problemet. Men enligt Tamara Mašković Wängborg, specialist på konflikthantering och grundare av Medlingscentrum, är det ofta gruppens reaktion som blir den verkliga risken för arbetsmiljön.
Vi pratar ofta om den ”jobbiga kollegan” – personen som tar mycket plats, väcker frustration eller stör samarbetet. Men det är inte alltid individen som skapar de största konsekvenserna. I sin nya krönika i Chefstidningen beskriver Tamara Mašković Wängborg hur dynamiken i en arbetsgrupp kan förändras när andra börjar tysta, undvika eller prata om den som upplevs som svår – istället för med hen.
Det här är något Tamara ofta möter i sitt arbete med konflikthantering. Situationen börjar sällan med illvilja. Tvärtom försöker många undvika konflikt och hålla arbetsron. Men när undvikandet blir till en gemensam strategi riskerar det att gå över i utfrysning. Då har gruppen – ofta omedvetet – själva blivit en del av problemet.
Som chef kan man hamna i samma mönster. Kanske för att man är trött på att situationen tar energi, eller för att man själv känner sig osäker. Små signaler – som att inte följa upp, att hålla med någon i förbifarten eller att låta bli att ta tag i frågan – kan då tolkas som ett tyst medgivande. Resultatet blir att ledarskapet tappar greppet och att gränsen mellan samarbete och särbehandling suddas ut.
Tamara lyfter i sin krönika fem sätt för chefer att ta ansvar i den typen av lägen:
Att påminna medarbetare om deras eget ansvar, lyssna efter organisatoriska orsaker, stötta inför svåra samtal, agera när gränser passeras och samtidigt själv ha stöd för att orka stå kvar.
“Du är coachen som ger verktyg – men det är medarbetaren som måste spela matchen.”
Ledarskap prövas inte i de lätta samtalen, utan i de svåra. Genom att stå kvar, skapa ramar och våga prata om det som skaver kan du som chef minska risken att problemet sprider sig till hela gruppens kultur – och istället bidra till trygghet, tydlighet och ett klimat där även svåra beteenden går att hantera på ett respektfullt sätt.